Off to the godforsaken bed. Hope it´s gonna be nice to me.

Jag ger dig en bitchslap för att du inte är den du borde vara.
Jag ger dig en bitchslap för att du är den du är.
Jag ger dig en bitchslap för att saker och ting inte är som det ska.
Jag ger dig en bitchslap för att allting förändrades.
Jag ger dig en bitchslap för att jag inte mår bra.
Jag ger dig en bitchslap för att det aldrig kommer kunna bli så igen.
Men mest ger jag mig själv en bitchslap för att jag fortfarande på något sätt bryr mig.

Jag sitter fast i ett rum inuti min egen kropp, och jag kommer inte härifrån.

Ingen dörr, inga fönster. Bara ett svart rum utan utväg.

Jag kommer inte härifrån.

Hon väntar på någon, hon väntar på dig

En flicka så ledsen och sårbar
Hon sitter och väntar på någon
En person som kan rädda henne
Någon som kan ta henne härifrån

Hon sitter där, i sin vrå av tomhet
Ett rum i en kropp utan liv
En absolut tomhet
Som ingen annan känner

Hon sitter där och väntar
Hon väntar på dig, väntar och väntar
Så kom till henne, låt henne känna din värme
Rädda henne ur den kyla som vakar över henne

Det börjar kännas bättre nu.
Jag tror nog att det kommer gå bra.
För snart försvinner jag härifrån.
Snart sitter jag därborta.
I en liten stad vid västkusten.
Där kommer jag sy mer.
Där kommer jag bort från det här.
Där kan jag börja om igen.

JAG SKA TILL UDDEVALLA! FARVÄL NORRKÖPING!

31 augusti är jag inte kvar!

jag vill inte kämpa mig igenom det här, jag vill bara att det ska vara slut nu.

jag är i desperat tillstånd efter sällskap.

Du planterade en klump i mig och nu vill den inte försvinna.

Den sitter där den sitter och sakta gnager den hål på mina lungor.

Luften tar slut, orkar inte andas.

Jag lider av en skitjobbig sjukdom! Den gör så att jag saknar omfamningar hela dagen. Jag blir sjuk av längtan efter sällskap. Jag vill kramas, jag vill pussa någon.. Men ändå inte.. Jag önskar jag hade modet.. jag vill mer än det jag gör.. men jag vill inte förhasta mig.. och jag vill inte kasta mig in i något.. jag vill men ändå inte.

Det är lite jobbigt.

Jag vill ha ett brett fönsterbläck som jag kan sitta på och titta ut över den här förpestade världen vi lever i.

NEJ NEJ NEJ! VAD HÅLLER JAG PÅ MED!?!?!?

Varför gör jag det bara värre för mig själv! SLUTA NU!

Fiwi Piwi hade tagit en fin bild på mig i min studentklänning! MAHAHAHAHA!!!

Försök räkna den tid som du inte längre har tillgång till

Nåja, det skulle nog bli ett problem.

Det är som att äta något som redan är slut.
Det är som att se någonting som inte längre är där.
Det är som att prata med någon som redan gått sin väg och inte längre lyssnar.
Det är som att spela på sitt piano utan att höra tonerna.
Det är som att tänka på något som redan flyttat ut ur minnet.
Det är som att se en person som redan gått vidare och som du inte längre har tillåtelse att se.
Det är som att älska någon utan att känna känslor.

Det skulle kunna bli ett JÄVLA problem!

Idag tillbringade jag dagen med Ewa. Vi fikade på Espresso o snacka skit om livet och vilka problem det ger en. Sen gick vi o shoppade lite.

Min dag. Hej jag orkar inte klaga på hur besvärligt mitt liv är just nu. Och vem orkar läsa om det?

Imorgon är den stora dagen här :) YEEHAA! Glöm dina bekymmer, imorgon kommer nya.

Hej mitt liv tog slut.

"De djävlar, som förändrat mig
ska jag för alltid hämnas
Vems öde det än ämnas"
sjöng hennes vackra röst.

"De bugar sig för myten
och vänder kappan efter vinden.
Och de kysser mig på kinden
och jag spyr på deras tröst.

De lägger sig och vilar tryggt
och barnsligt vid mitt bröst.
Och när de fått sin glädje går de ut.

För de får allt ett slut,
och deras sorger tidvis domnar.
Det blir vår och det blir sommar
men här vilar en förbannelse av höst.

De ler åt allt och inget
och ger fan i besvären,
och de skrattar åt misären
för den har de sett förut.

Och den kärlek som jag ger
är blott en del av den jag saknar
varje morgon när jag vaknar,
var sekund och var minut.

Har någon nånsin sagt till mig
hur kärleken ser ut?
Eller varför den kan lämna sånna hål?

Den sticker som en nål,
och förvandlar mina nerver
till stoft och sot och skärvor,
och förvandlar varje amorpil till krut.

De sover gott om natten
när de klarat sina läxor.
Själv sover jag med häxor
som ingen bjudit hit.

Ingen tycks förstå det sår
som svider i mitt hjärta.
För deras sår av smärta
kan man badda lätt med sprit.

Men de djävlar som förändrat mig
de dödar bit för bit.
Och glädjen har försvunnit liksom jag.

Men jag hittar den en dag
och jag är envis kan man tycka,
men jag skall finna all min lycka,
om så Döden ska bli den som tar mig dit!"