Det lyckosamma lägrets under

Det hela började den 3 augusti 2006 på scoutlägret Kiribati. Jag hade ont i magen och hade allmänna problem med maten. Jag kunde inte äta någonting utan att magen totalvägrade och bara skrek ”SLUTA” utan att jag knappt hade ätit någonting över huvud taget. Väldigt irriterande måste jag säga.

Jag hade gått och satt mig i Östra Eneby – Hagas by och väntade på att maten i min by skulle bli klar, trots att jag visste att den inte skulle komma ner i min mage. Men jag satt där i alla fall och pratade och skrattade. Vi ritade bilder och spelade kort. Jag frös, som en naken gris. Fast de är väl alltid nakna? Nåja, jag frös. Så plötsligt kom du och satte dig bredvid mig. Jag frågade om det jag ritade var fint. Det tyckte du. Du frågade om jag frös och lade din kappa över mig och lade armen om min midja. Först visste jag såklart inte om jag skulle bli nervös eller glad. Jag bara var med liksom. Men det var mycket mysigt att sitta där med dig, jag kände att du var trygg, beskyddande. Det var skönt att kunna slappna av lite.

Sedan skulle jag springa hinderbana, med trasig mage, gick jättebra, blev bara lite lerig. Det var i stort sett lera överallt. Nåja, det gick bra. Sedan såg jag Oskar som kom springande med bröstet full av lera. Jag springer, han springer efter. Jag hoppar över ett dike, sträcker båda lårmusklerna och kunde inte röra mig normalt på hela dagen, och dagarna efter det heller. :(

Det var disco på kvällen. Benen var trasiga och magen paj precis som förut. Men det gjorde ju inget, för jag fick sitta uppe hos dig som var DJ. Fast du satt ju mest och trixade med högtalarna som var trasiga.. Du fick en stöt.. sen levde dina fingrar sitt eget liv.

Jag fick reda på att du bodde själv i ett tält. Jag tyckte lite synd om dig så jag föreslog att du kunde få sova hos mig den natten. Du skippade bastukvällen med de andra funkisarna, bara för att sova med mig. :) Jag minns, Oskar och Athina var inte så glada, de flyttade ut ur tältet. De vågade väl inte vara kvar om du skulle sova där med mig. Men Danne ”Moppen” sov med oss, men det hade ju varit bättre om han inte var där. Men han kom minsann och lyste med sin lilla röda lampa rakt i ansiktet på oss när vi höll på att somna. Nåja, sånt som händer om ens ledare är knasig.

UNDERBARA LÄGER, JAG ÄR SÅ GLAD ATT JAG ÅKTE PÅ DET!