Tapper soldat

Hej hoppas du tänker på mig
för jag tänker hela tiden ja du känner ju mig
jag gråter blod av en ständig längtan
känns som jag väntar på en dödsdom helt ensam

jag vill iväg dit mina rötter är
men nån har asfaltera fast mina fötter här
jag är trött på det mesta kan du lätta på trycket
sitter i en cell och du har kastat bort nyckeln

sympati fan jag vet hur det funkar
alla ger mig vatten när jag ligger här och drunknar
tack för hjälpen inget mer för all del
jag ser i dina ögon som liknar korallrev

hur underbar du var ingenting jag törs nudda
ett mästerverk på två ben, guds förstfödda
det var tungt vi gick mot en svår död
du var min diamant under min kolhög

till och med blinda ser en sån söt kvinna
jag höll dig i min hand men du försvann min snöflinga
tynade bort, förlåt för det vi sagt
gick från korthus till ett ståtligt palats

varje dag var jul och jag lånade tiden
ville vakna upp å se dig sova bredvid mig
bästa presenten en man kunde få
dig vid min sida det måste du förstå

REF (Lorén)
Jag minns det som i förrgår
känns som jag grinar taggtråd
en eldsjäl tagen från en tapper soldat
du var mitt allt min ängel
du gled ur mina händer
en evig lycka som gjorde mig till han jag är idag

VERS2

jag har ett stort hjärta men det frostar ibland
tänker på minnen och vill offra min hand
för att allt ska va sant kommer det bräcka nån
för inne i min själ är statusen läktarvåld

blev blind av kärleken och dela mitt rus
men du spotta i din näve tog ett levande ljus
ifrån mig, borra genom vinkorken
glömde alla minnen grävde upp milstolpen

å kasta den på vägen bara sket i det jag sa
du strippa mig på allt jag får ingenting tillbaks
å ringen som jag bar en symbol för vad
hur du såra mig gång på gång, hoppas du mår bra

fy fan, vill inte spela nån martyr
min tomma blick jag känner mig som en staty
frågetecken, vet inte hur min dag slutar
men leendet från dig borra genom titanmurar

de gav mig kraft ett blänkande pärlhalsband
du gick så elegant bara svävade fram
när du tog mig i din famn kände jag mig allsmäktig
tanken om ett liv utan dig gör mig kallsvettig

var i himmelriket hade nyss blivit kung
men nu super jag mig full å grinar vid livets brunn
världen känns så liten, liten som en ärta
hur kan din lilla kropp bära ett så stort hjärta

Död katt

När jag dör vill jag bli en katt.
Inte en katt på jorden.
En som hålls fången och blir matad.
Som måste vara inomhus.
Nej, jag vill bli en himmelskatt.
En söt liten misse uppe hos änglarna.
Med en bjällra runt halsen och snälla ögon.
En söt liten varelse som älskas.
Vill jag vara.
En söt liten kisse.
Med fluffiga vingar.
Och snälla ögon.
En gloria svävandes över mig.
Och bjällra runt halsen.

Fröken Svår

Du kanske sa nånting som ingen alls förstod
Och som du ångrade men som du ändå sa
Du kanske gick ett steg för långt för dom försoffade
Så att dom inte såg att det var bra

Du ville ändra på dig själv och på din värld
Men fick då ofrivilligt se att den var seg
Livet är en dans på rosor
Men det är en dans med svåra steg

Du ville visa att du fanns och att du levde
Och att inte allt var lika dött som dom
Du ville se alternativ i allt som inte var nåt bra
Och att det gick att göra om

Du ville bara hjälpa till och vara snäll
Mot som som praktiskt taget ingenting förstår
Du ville bara göra gott och ändå fick du namnet Fröken svår

Och du fick höra utav vänner och bekanta
Att "Nu tar vi allt, för allting här är vårt"!
Dom sa att framtiden var ljus
Nu har dom bil och mat och hus
Dom sa att ingenting var svårt
Och du fick höra att livet var en dans på rosor
Och det blev en dans som stack dig hårt

Onsdag

En Onsdag.
En sketen jävla Onsdag!
En långsam Onsdag som aldrig tar slut.
Onsdagen kan ta sig i baken.
Spy och gå härifrån.
Smitta mig inte med din galenskap.
Jag vill vara kvar som mig själv.
Inte som en Onsdag.
Inte som nån jag kunde ha varit.
Inte som du vill.
Jag vill inte vara Onsdag.
Jag vill vara jag.
Jag tillsammans med han.
Bara vi två.
Inte en Onsdag.

Nu vet jag att jag saknar dig, jag tror jag dör

Finns det någon gräns för hur mycket man kan sakna en person? Finns det ett stadium där man vet att man håller på att bli galen? Finns det någonsin några svar på mina komplicerade frågor? Det känns som en evighet sedan jag såg dig, det är det också. Snart en vecka utan dig. Jag förstår inte hur jag klarade mig. Sen vet jag inte om jag håller på att bli sjuk. Jag har fått en massa konstiga små knölar på halsen och bakom öronen. =S Känns konstigt. Och det gör ont när jag vrider på huvudet åt höder. O.o Vad kan det vara? Skolsyster sa att det var lymfkörtlar som svullnat upp, men att det inte var så allvarligt. Om det är allvarligt så att jag typ måste vara hemma från skolan och inte röra mig utanför huset kommer jag nog att gå under. För jag klarar snart inte mer. Jag måste få se dig, måste känna dig mot min kropp. Jag vill ha dig här och nu, för all framtid. Jag vill inte ha dig hos mig senare eller snart, jag vill ha dig hos mig nu! NU NU NU! Bara nu. Inte senare. Vill inte tänka på alla underbara stunder vi ahft tillsammans, jag vill inte tänka, bara vara. vara med dig.
För jag saknar dig. Jag saknar dig hela tiden och har gjort det sedan du gick sist. Jag har saknat dig alla stunder vi inte varit tillsammans, även den tid då vi inte ens kände varandra känns det som i alla fall. Så beroende av närhet jag var då skulle man nästan kunna jämföra med hur jag känner nu när vi är tillsammans. Alltså, att världen kan vara så orättvis. De vuxna har nästan alltid någon de lever med, som de vill leva med. Men vi ungdomar då? Har man kanske lagt någon tanke åt vårat håll? Nej, vi ska minsann bo hos våra föräldrar tills vi är halvvuxna. Runt sådär 18-15 år eller så. Jag vill bara flytta tillsammans med dig och leva hela mitt liv med dig tills Döden skiljer oss åt, men inte ens då är vi ensamma.