måndag 28 januari 2008

Cry together

Never thought I would cry this much
Always thinking of you
You, who are the light in my life,
Always care for me

We found each other that only day
Far away from town
We could do anything we wanted
Far away from all the fuzz

The time we have been together
Whatever we wanted, we could find
The hearts in our bodies
Are forced to be alone

Now I’m stuck here again
Crying the hell out of me
I’m missing you my love
I’ll always do, until the end

Please never leave me again
Don’t turn me your back
Never go away, I’m still here
Still loving you

The city light is filling up
The hole that you left
We’ll meet again
Today, right?

Now it’s time for me
To leave this text
It’s hard to describe
The pain I feel

So don’t feel sorry
It’s not your fault
The human’s destiny
Is to cry

Then, let’s cry together
Forever in our hearts
Never to be alone
Together we can cry

torsdag 17 januari 2008

En flicka som är stark..?

Där står en flicka och drömmer sig bort, hon samlar liv
Där står en pojke och drömmer tillbaks och han struntar i
Om han inte kan få det hon drömmer om och om igen

Jag ville känna bägge två men jag såg att det inte gick
Så jag valde bort pojken, förtjänade det jag fick
Och det jag förlorade jag tänker om, om igen

¤ Men om jag plockar upp en liten bit
Och kallar den för kryptonit
Och ge den till en flicka som är stark

Då kan ingen nånsin hindra att
Jag gräver ner mig som en skatt
Och ge den till en flicka som är stark

Hela världen färgas grön och jag tittar på
Där står en flicka och drömmer tillbaks, hon färgas grå
Fast jag inte kan se det, allt målas om, om igen

Så jag ger mig ut bland gröna träd och plockar ner
Alla frukter jag kan se, behöver fler
Gör om det i morgon, jag gör det om och om igen

¤ Men om jag plockar...

Hon är stark, hon är stark, hon är stark

Men hon är starkare än jag
Hon är starkare än jag
Hon är starkare än jag
Hon är starkare än jag – är svag...

¤ Jag ska plocka upp en liten bit
Och kalla den för kryptonit
Och ge den till en flicka som är stark

För då kan ingen nånsin hindra att
Jag gräver ner mig som en skatt
Och ge den till en flicka som är...

Stark, hon är stark…


(Är jag verkligen stark? Joel?)

Nej, jag vill inte!!!

Jag saknar dig nåt grymt.. Det är som en ödemark här hemma utan dig.. Jag vill att du kommer tillbaka, NU! Jag vill inte vara ensam hemma längre.. jag vill inte gå till skolan imorrn igen.. Jag vill att tiden ska stanna när vi är med varandra.. Jag vill aldrig skiljas från dig mer.. Jag vet inte hur många gånger jag sagt det.. många.. Jag önskar det vore du och jag, utan nåt annat som hindrar oss.. jag vill bo med dig.. jag vill för alltid vara med dig.. och om du anar hur mycket jag gråter för din skull.. hur många tårar jag fäller för att jag saknar dig så jävla mycket.. du vet säkert att jag saknar dig redan.. och om jag känner dig rätt så saknar du mig med.. Hur länge ska vi stå ut med detta? Känns som en evighet redan sedan jag såg dig sist.. och det är bara en ynka timma sedan.. Jag visste redan då att jag inte skulle kunna tänka på nåt annat än dig.. Hur länge kommer jag att behöva stå ut med detta? Hur många gånger ska vi stå ut med att vara ifrån varandra? Hur länge, jag bara undrar.. När slipper vi detta lidande?

Folk snackar om att lida för att man är suk, eller hur? För mig är kärlek och saknad en sjukdom som man inte kan bota.. Även när man har allt man behöver så skriker man efter mer.. Det är sån världen är.. finns inget att göra åt.. Man kan ensam inte göra nåt för att ändra på världen eller människorna som lever på den, men många kan inte heller göra nåt åt det.. Det bara är så. Man kan bara tänka på sig själv.. Jag tänker i alla fall aldrig låta någon annan än min mamma och pappa ha kontroll över mig.. men snart kan jag flytta hemiftån.. när jag har fått ett jobb i alla fall och tjänat ihop lite pengar så jag kan flytta in hos Joel. Det är långt dit, det vet jag, men en dag är jag världens lyckligaste människa.. Då är jag med dig.. för alltid, du och jag.. utan något hinder.. Men när?

torsdag 10 januari 2008

Pengar pengar.. Allt handlar om pengar..

Vad är det för värld vi lever i egentligen? Det handlar bara om pengar. Överallt, pengar pengar pengar! Människan är i ständigt behov av pengar. Alltid. När vi är vakna, när vi sover. Vi behöver värme, det kostar pengar, vi behöver mat, det kostar också pengar. Vi behöver beskydd, vilket jävligt dumt nog kostar det med. Allt kostar pengar, men vem tjänar egentligen på det? De enda som gör det är väl staten och den där jävla Reinfeldt.. Visst, vi får det vi behöver för att leva, men ska det vara så mycket begärt? Måste man vara så exakt att man ska ha pengar som en grind mellan människan och staten? Varför ska det vara så komplicerat att leva i dagens samhälle? Man är aldrig trygg.. Antingen är det våldtäcktsmän eller rånare eller så är det krig nånstans.. Varför ska det jämt och ständigt vara krig någonstans? Varför ska vissa länder ha det jobbigare medans andra glider fram genom livet? För fan, det är de där jävla pengarna igen. De som har det jobbigt har inga pengar.. visst ja.. pengar var det ja.. På tal om det.. PÅ TV kan man ju jämt se en massa galor som ska dra in pengar till de fattiga länderna.. men VARFÖR händer det inget? De fattiga är ju precis lika fattiga som innan de där jäkla galaorna!! Och varför ens ha de där galorna? Det är ju ingen mening med det. Okej det ger De Rika lite underhållning med musik o så vidare, men de som uppträder? De är ju liksom kändisar. Och de ska väl ha nån mille för att sjunga en låt.. så plötsligt försvann 5 mille från Svenska folket. Och sen kostar det ju pengar att få sända, så där försvann ju lite till och plötsligt finns det inte så mycket pengar att ge de stackars föräldrarlösa barnen. Sen ska sjukvården ha pengar för att kunna HJÄLPA de också, och medicinerna kostar pengar. Det borde ju vara så, eftersom att allt kostar. Jag fattar inte att allt ska kosta så förbannat mycket. Jag förstår inte vad det är för värld vi lever i. Varför kan det inte bara bli gratis att bo.. Varför ska det vara så jäkla svårt att leva. Vad är det för jävla skitvärld vi lever i?!