Känns som att alla känslor krockar samtidigt inne i mitt huvud. Begravning, bröllop och fester i en jäkla röra. Glädje, sorg, ilska och kärlek i en salig blandning tillsammans med östrogen och alldeles för mycket mat. Vete fan hur jag ska ta mig ur detta, men som alltid så stänger jag ut det jobbiga och försöker att bara se det positiva i det hela. Hur länge det nu håller.
And why does my head hurt when I see you?
Why do I want to squeeze you when we touch?
Why do all my feelings burst when I talk?
It's because I love you, more than anything.
And because of this
I'm never gonna leave you behind
I'll always be there for you
Because I love you
<3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar