Hur blir det egentligen när ena halvan av hjärnan vill en sak och den andra vill en annan?
Det går åt helvete och man bara sitter apatiskt och försöker komma fram till någon gyllene medelväg.

Utan att lyckas.

Jag vet inte vad jag vill, jag vet inte vad jag tycker.

Alla andra vet vad de tycker att jag ska göra, och visst det kanske stämmer bra.

Men det blir någon komplex form av kulturkrock bland alla elektroniska strömmar i den gråa gröten innanför pannbenet. Och hur den härvan av tankar och lösningar ska redas ut, ja, det vet bara gud. Eller vänta, det gör han ju inte, för det finns ingen jävla gud. Jag är min egen vilja och ingen annan ska väl kunna styra den åt mig? Det är ändå svårt att fatta ett vettigt beslut.

Jag kommer nog inte lyckas med detta trots allt. Så jag sätter mig och stirrar på denna skärm istället. Glömmer bort allt lite grann.