Poesi

Ett vackert minne

Jag känner en tomhet i mitt inre
Jag är ett ensamt vilset sinne
Jag är försvunnen, men ändå inte
Jag ser det, ett vackert minne

Sanna Jonsson 1 sep 2007
------------------------------------------------------------
Regnets tomhet

Regnet rinner nedför hennes kinder
Känseln försvinner, den rinner bort
Ögonen är fulla av dimma, tomhet
Hennes hjärta är kluvet, ensamt

Hon önskar en anledning
En anledning att fortsätta leva
Flickan önskar ett liv i kärlek
Hon vill känna att hon lever

Hon står där i regnet, ensam
Känner vattnet utmed kroppen
Känner ensamheten i staden
Inte en själ.. någonstans

Men så ser hon det, där borta
Långt i fjärran, en själ på flykt
Vem kan det vara, vem är det?
Hon vill finna svar, vem?

Som magnetism dras de till varandra
Två olika människor, från olika världar
Med olika bakgrunder, men så lika
Flickan fann livet, hon fann dig

Sanna Jonsson 31 aug 2007