Ja, vad fan ska man säga, så konstigt det är med känslor. Att man kan dölja de så pass bra att omvärlden inte märker nåt förrens man säger något. Helt jävla otroligt att man kan ha en sådan mask på sig att ingen ser hur man mår. Det är inte svårt. Inte alls, jag har lyckats, andra har lyckats. Det är inte svårt alls. Bara låtsas vara glad så får man ha sin ensamhet ifred. Inte alls svårt. Låt alla tro att man är glad och gör inget åt saken, låt din ensamhet finnas kvar i ditt inre och gnaga sig mätt på din själ. Låt allting sakta rasa sönder när du står och tittar på. Låt allt gå under. Låt ingenting finnas kvar.
Jahaja.. och svenskaprovet då.. nja.. gick väl sådär.. ganska bra för att inte ha övat speciellt mycket, men men.. det var ju bara grammatik, så vafan, don´t care liksom. Shit samma om jag får G på det, kan fixa resten senare. :) Går nog bra. Nåja, snart är det lov i alla fall. Men innan det har jag ett matteprov att klara av på fredag.
Ah, jag överlever nog. Allting ordnar sig med tiden, frågan är bara hur lång tid det tar innan det ordnar sig.
BAJS!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar